⭐️ Veckans ord: Fornsvenska ⭐️

När ett ord ska förklaras dyker ofta hänvisningar upp som refererar till fornsvenska. Vad är egentligen 'fornsvenska'?
Vi får gå tillbaka i tiden, till den tid när Sverige kristnades. Det tog lång tid för vårt avlånga land att kristnas men man brukar ange år 1225 som starten för fornsvenskan. Att just det årtalet ses som starten beror på att man har daterat den äldsta svenska texten med latinska bokstäver till det året.

Fornsvenskan delas upp i två perionder; klassisk fornsvenska (ca 1225–1375) och yngre fornsvenska (ca 1375–1526).

Innan vi började använda latin som skriftspråk, använde vi runor. Denna period av svenska kallas Runsvenska och det är från vikingatidens början som man kan urskilja svenska som ett eget språk. Ungefär från och med vikingatidens början (omkring år 800) kan man urskilja svenska som eget språk. Perioden 800-1225 kallas för den runsvenska tiden eftersom skriftkällorna från denna period är skrivna med runor.

Tyska låneord
Varför har vi så många låneord från Tyskland i svenska språket (under fornsvenska perioden)? Det beror på att Hansan dominerade stort under 1300-1600-talet. Hansan bestod av tyska eller tyskdominerade handelsstäder, stora delar av Östersjöområdet, från Engelska Kanalen och hela vägen bort till Novgorod. Svenska städer som var knutna till Hansan var Visby, Kalmar, Stockholm och Nyköping.
Många tyskar bosatte sig i Sverige vid denna tid och kom på så sätt att påverka språkets utveckling. Orden färdades med handelsvarorna så att säga. Exempel på tre svenska ord som ursprungligen stammar från tyska glosor:

Pengar – hette på fornsvenska 'þænninger' från tyskans 'pfennig'
Frukt – från tyskans 'Frucht' med samma betydelse
Skomakare – från lågtyskans 'schómaker' och tyskans 'Schuhmacher' med samma betydelse

Hur nordisk är Joel Kinnaman? Det får du svar på i videon ovan.

 

Tillbaka